Damm

En av de roligaste uppgifterna vi fick var att skriva en prosadikt om precis vad vi ville. En prosadikt är en dikt skriven i samma format som en prosatext, eller "rak vänstermarginal" som läraren sa. Jag valde ett av mina favoritämnen, nämligen dammråttor och deras hemliga liv. Gulligt!

Damm

Jag ville fara fram över golvet som en tok i vinden. Ville nå dig. Och när jag nådde dig skulle de stora fötterna rysa av förtjusning. Ensamma knappt märkbara, men hastigt växande när vi var tillsammans. När vi två blev en. Mattans herrefolk skulle vara du och jag, sittande som på en brygga med benen dinglande över kanten. Hand i hand, tuffs i tuffs. Kanske sökte vi skydd under natten i mattfransar och grov textil. Kanske höll vi om varandra, höll i varandra, så vi inte blåste bort i tvärdrag.
    Jag skulle bjuda dig ett korn av ädlaste grus och något att dricka till. Vi skulle skåla för det lilla i livet, för det lilla i livet var du och jag. När de stora fötterna var någon annanstans, då skulle vi dansa på borden. Men vi skulle akta oss för elden, akta oss för fönstret. Akta oss för den stora draken.
    När draken kom skulle vi gömma oss under bokhyllan, under soffan, under skrivbordet. Gråta med de av oss som försvann in i gapet, glädjas över att de återförenades med nära och kära i drakens mage. Hellre än att skakande bevittna bland spindlar och gråsuggor, skulle jag låta mig slukas tillsammans med dig. Slurp!
    Allt detta skulle jag göra om jag bara vågade, men jag är bara en spröd, svag samling hudavlagringar i en liten tuss. Varför skulle du titta åt mig? Men kanske om du kom flygande in under min fåtölj, kanske skulle du då se att jag var råttan i ditt liv? Bäst att samla mycket damm så att jag är stor och vacker tills du kommer på besök. Jag väntar på dig, mitt vackra stoft.