Snaran

Svårare uppgifter får man leta efter. Vi läste dikter av Ulla Olin (jag rekommenderar henne varmast! Läs vad som helst, det är sååååå bra!) som bodde på just Sörängen i många år tillsammans med rektorn som hon var gift med. Hennes specialitet var att med ett få tal mycket enkla rader fånga tunga känslor om stora ämnen. 

   Uppgiften vi fick var att skriva en dikt i hennes avskalade stil. Någonting personligt och gärna cyniskt. Jag satt under många timmar med svår prestationsångest, men tillslut fick jag ihop en dikt. Nu har jag strukit lite bland raderna och fått ihop ganska tät skildring av livet jag hade innan jag började studera. 

                                       Snaran

                                       Om tid är pengar

                                       har jag aldrig varit så fattig

                                       som när jag slet heltid på ICA

                                       När man är vuxen matar man vardagen med drömmar

                                       När man är gammal matar man svanarna

                                       med smulorna som blev över

                                       Jag kastade drömmarna i ankdammen

                                       och gömde livet i skivställ och bokhyllor

                                       bland nya möbler och lampor

                                       Jag steg upp när vännerna var på jobbet

                                       gick till jobbet när de åkte hem

                                       och kom hem när de sov

                                       Hjärtat grät bakom böckerna

                                       Ensamheten kliade under huden

                                       Jag hade råd att köpa ett prima rep

                                       men ingen tid att hänga mig

                                       Pappa ringde från andra sidan graven

                                       GÖR INTE SOM JAG GJORDE! JOBBA INTE BORT LIVET!

                                       Innan syret tog slut lämnade jag ICA

                                       för att leva bland drömmarna som aldrig blir verklighet

                                       utan min närvaro

                                        PS: Folk frågar mig

                                              Känner du dig inte otrygg utan fast jobb?

                                              Jag har aldrig mått bättre