Med mig hade jag superbegåvade fotografen Celine Haakon. Jag har plockat ut några av alla de bilder hon tog. Klicka här: https://500px.com/celinehaakonpetterrson om ni vill se vad hon fotograferar när hon inte hänger med mig på kontorsmuseet.
Livet är alldeles för kort för att inte ha roligt varje
dag
”Allt jag kommer berätta nu kan jag styrka”, säger Kennert
Josefsson. Han och hans besökare, en student utrustad med block och penna, befinner
sig i ett rum med enbart antikviteter. Några stolar och en soffa i trä
som inte längre ser ut att orka bära en kropp. Två påtagligt tickande klockor.
Kartor över den fiktiva staden Önnemo och en bokhylla proppad till bristningsgränsen
med manualer och kataloger. Rummets centralpunkt: ett gammalt skrivbord Kennert
Josefsson fått från Kungliga Göta ingenjörregemente. Det är dekorerat med
reservoarpennor, fotografier, mekaniska räknemaskiner och brev från en svunnen
tid. Ovanför hänger porträtt av fyra kostymklädda män. Helhetsintrycket
påminner om ett offeraltare. Kennert Josefsson har tagit upp en pekpinne och
hänvisar sin besökare till en av stolarna.
”Dessa fyra
män, Hugo Agrell, Elof Ericsson, Hemming Hammarlund och Wilgot T. Odhner, la
grunden för Sveriges industri av kontorsmaskiner.” Han avbryter sig själv. En
kort stund hörs enbart studentens penna som arbetar i blocket. Det och
klockorna som tickar frenetiskt i bakgrunden, som om de inte har någon tid att
förlora. "Jag vet inte hur mycket tid du har, jag kan ju köra den korta
genomgången."
Under
fyrtiofem minuter håller Kennert Josefsson en föreläsning om de fyra männen och
vad deras företag betytt för Sveriges kontor. Wilgot T. Odhner byggde en tidig
typ av räknemaskin, Elof Ericsson grundade Facit som byggde kalkylmaskiner och
Hemming Hammarlund skapade Halda skivmaskiner. Hugo Agrell grundade företaget
Addo som tillverkade räknemaskiner.
1957 fick
Kennert Josefsson anställning hos Hugo Agrell. Efter att ha fullföljt
företagets tekniska utbildning visste han allt som fanns att veta om deras
produkter.
”Jag blev
erbjuden en tjänst som tekniklärare i både Nairobi och London. Men Sverige dög
gott för mig.”
De sista åren
var han internchef för Addos kontor i Nässjö. När företaget upphörde med sin
verksamhet i mitten av 90-talet flyttade han så mycket kontorsmaskiner som
möjligt till ett privat förråd.
”Det fanns
inte en tum i förrådet där det inte stod en maskin. Då insåg jag att jag måste
sätta ihop en utställning.”
Nu står de
flesta av hans maskiner här på Nässjö kontorsmuseum. Väggarna är täckta med
skrivmaskiner och kalkylatorer. Det är Nordens största samling, komplett med
alla modeller som gjorts av företagen Addo, Halda och Facit. Kronan på verket,
Addo nummer 1, står i en glasmonter. Den producerades 1918 i endast tvåtusen
exemplar. Kennert Josefsson plockar fram den och håller den i famnen som ett
nyfött spädbarn.
”Jag har letat
efter den här maskinen i många år. När min son ringde och berättade att en Addo
1 låg till försäljning på Blocket var det självklart att jag skulle vara med
och buda.”
Han visar att
den är komplett med originalask, bruksanvisning och den lilla pinnen som
används för att reglera siffrorna.
”Vad kan den
ha kostat?” frågar studenten.
”Den var inte
billig, men när man tävlar med de stora auktionshusen får man vara beredd att
betala. En sådan här chans får man bara en gång.”
Han visar honom
runt i rummet. Maskinerna står sorterade efter årtal för att visa industrins
utveckling. Dessutom har de dekorerats med informationsskyltar för den
vetgirige. De stannar vid en svart skrivmaskin.
”Halda 6 var
vanligtvis grön, men ett fåtal producerades i svart färg”, säger han och pekar
på den med pekpinnen. ”Den är så ovanlig att det ringde några entusiaster från
Svängsta som hört talas om att jag ägde en svart Halda 6. De ville komma och
kontrollera att jag inte bara målat om den."
En av de
äldsta skrivmaskinerna har ett reglage istället för knappar. Det tar studenten
en stund att klura ut hur han ska vrida fram rätt bokstav och trycka på en
knapp för att skriva. Kennert Josefsson fick den som en gåva från en vän. Med
den fanns en lapp: ”Livet är alldeles för kort för att inte ha roligt varje
dag”.
”Jag tänkte få
det tryckt på ett större pappersark och ha i entrén”, säger Kennert Josefsson.
”Skriver du
något själv?” frågar studenten.
”Nej.”
”Läser du
mycket?”
”Mest
manualer.”
Ӏr det inte
lustigt hur någon med så många skrivmaskiner inte skriver själv?”
”Det där med
språk har aldrig varit min sak. Teknik och matematik däremot”, säger han och
öppnar en låda. Den är full av reservdelar till maskiner. ”Det här brinner jag
för.”
”Reparerar du
maskiner också?”
Han nickar. ”Dessutom
har jag fotografiskt minne, så om jag ser en reservdel på trottoaren vet jag
precis vilket maskin den är till!”
Utöver
maskinerna har Kennert Josefsson en omfattande samling av manualer och
tidskrifter om kontor. Han visar stolt en möbelkatalog från Facit AB.
Även den
fullständiga produktförteckningen från Brivex cykelfabrik under 30-talet
plockar han fram. Till och med tre bokmanus om Johan August Brinell har Kennert
Josefsson i sin ägo. Författaren Sven Johansson dog innan böckerna hann bli
utgivna. Han bläddrar fram ett uppslag med Brinells skolbetyg.
”Och det här
har jag på film också”, säger han och slår igen boken.
Vad exakt han
har på film får studenten inte veta, istället plockar Kennert Josefsson fram
nästa bok. Han har mycket han behöver berätta om kontor.
”Samlar du på
någonting mer än kontorsmaskiner?” frågar studenten.
”Motorcyklar”,
svarar han. ”Men det kan vi prata mer om nästa gång du kommer hit!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar