Björnen

Efter några veckor med prosa fick vi vår första lektion i poesi. Att gå från prosans tusentals regler till att skriva något som bara "känns bra" var en nyttig och inspirerande omställning.
     Vår första uppgift blev att gå ut i naturen, känna och skriva. Jag och ett gäng författare gick ut i skogen mitt i natten och stressade upp varandra över alla faror som kanske lurade bland träden.                                           
                                   Björnen

                                   Där ute väntar du

I det djupa mörkret så jag inte kan se dig

I dämpande mossa så jag inte kan höra dig

I barrdoft så jag inte kan känna dig

Och du vet

lika väl som jag

att någon av oss måste dö

Skogens lugn har du tagit från mig

Jag känner jämt din närvaro

Om jag vänder på huvudet ser jag din siluett

Dina ögon lyser blodröda

Dina klor blänker i månljuset

Det kommer rök ur ditt gap

Du slår undan grenar och hoppar över döda träd

för att nå mig

Mitt hjärta skriker SPRING

Men jag är fastfrusen i marken när du kastar dig ut på stigen

och över mig

Men sen ångrar du dig och förvandlas

till kvistar och löv igen

Du var väl inte färdig med mig

                                        Inte än