För att fånga människan bakom den nördiga kontorsmaskinssamlingen flyttade jag upplevelsen till ett café och lät samlingen och allvaret i den gestaltas genom... Ja, läs själva.
Elsies Konditori 08.35
I Nässjö finns det alltid ett café i
närheten, men bara på Elsies konditori byter de ut kaffet med jämna mellanrum.
För ett halvår sedan köpte jag en egen bryggare, men då jag kom att sakna mina
frukostar på Elsies konditori dröjde det inte länge förrän jag var tillbaka på.
Jag saknade de röda väggarna och tavlorna av lokala konstnärer. Jag saknade det
rutiga golvet och mackorna som säljs för halva priset om de legat över natten.
Främst saknade jag människorna; det är något visst med att äta frukost med främlingar.
Denna morgon unnar jag mig en macka med skagenröra som smakar förfärligt. Som
vanligt på Elsies konditori tar det inte lång tid innan jag finner ett
distraktionsmedel.
”God dag!” säger kunden som just
stigit in, en ung kille med kavaj och portfölj i handen. ”Jag skulle vilja ha
lite kaffe och en bit tårta.” Som vanligt är det konditor Sörensson som har
morgonpasset, en äldre man med hårt knutet förkläde över sin rutiga skjorta.
”Hur många graders vinkel vill du ha
tårtbiten i?” säger han. Kunden upphör med grävandet i kavajens innerficka och
tittar på konditorn. Alla som någon gång beställt en tårtbit av honom har fått
denna fråga och lärt sig vad man ska svara.
”Ursäkta?”
”Vilken vinkel vill du ha tårtbiten
i?” upprepar konditorn. Han skjuter ner glasögonen på nästippen och placerar
handflatorna på disken.
”Finns det mer än en?”
”Ja. Tårtbitar har inte alltid
skurits i en 50 graders vinkel, den som vi idag känner som klassisk
konditoritårtbitsvinkel. Det är, så att säga, ett modernt snitt."
”Jaså? Det visste jag inte …”
”På 1800-talet ansågs det ofint att
frossa. Då skar man tårtbitar i 35 graders vinkel.”
”Oj.”
”Jag vet inte, det är bara
spekulationer, men det går att anta att de åt mer än en tårtbit på den tiden.
Det är ett rimligt antagande då tårtfaten inte förändrats anmärkningsvärt i
storlek.” Konditorn lutar sig långt ut över disken, så att deras ansikten
nästan rör vid varandra. Han stirrar kunden i ögonen. ”Hur mycket vet ni om
tårtspadar?” viskar han.
”Ingenting”, tvekar kunden. ”Hur blir
det med min tårtbit?”
”En sak i taget”, säger konditorn
och fortsätter sin föreläsning. Han tar pekpinnen som hängt på en spik bakom
honom och pekar upp på väggen. Där har han hängt upp delar av sin
tårtspadesamling, eller som han själv uttrycker det: ”Milstenar i tårtspadens
utveckling.”
”Oj”, säger kunden igen.
”Den första tårtspaden kan spåras
ända till tidigt 1600-tal. På den tiden var själva bladet smalare och såg mer
ut som det vi idag känner som en brevkniv.” Han vänder sig till kunden. ”Men nu
är det inte brev som ska sprättas, eller hur?” Kunden följer oroligt spetsen på
pekpinnen med blicken när den vandrar femton centimeter till nästa tårtspade.
”Vid 1800-talet hände något anmärkningsvärt! Man la på en halv centimeter på
bladet…”
”Detta är verkligen intressant, men
jag vill nog mest bara ha min tårtbit”, avbryter kunden.
”Utan historisk bakgrund?” frågar
konditorn som om själva idén är bisarr.
”Vi kan ta den en annan dag.”
”Då frågar jag dig på nytt”, säger
konditorn och pekar på kunden med pekpinnen, ”Hur många graders vinkel vill du
ha tårtbiten i?” Kunden stirrar på pekpinnespetsen och torkar en droppe från
pannan. Konditorn drar undan pekpinnen, vänder sig om och hänger upp den på
spiken.
”Var det 40 grader som var vanligast?
En 40 graders vinkel blir bra."
”Tyvärr! Någon sådan tårtbit har jag
inte ...” säger konditorn och vrider sig mycket långsamt mot kunden. ”Men om du
vill, och detta är verkligen ett undantag, kan jag gå och…”
”Nej, det behövs inte. Vad var det
vanligaste?”
”Jag tror att du menar en tårtbit i
50 graders vinkel.”
”Ja, visst. Vilket som”, säger
kunden och tittar på klockan igen. Konditorn stirrar på honom som om han
återigen sagt något förbjudet. Han synar honom uppifrån och ner.
”Och vilken tårta skulle vederbörande
vilja ha?” väser han.
”Den där med nötter på toppen”,
viskar kunden och pekar in bland de färdigskurna tårtbitarna. Han sneglar sig
nervöst omkring på de andra gästerna.
”Vilken tur för er! Det ser ut att
finnas en tårtbit i 50 graders vinkel kvar.”
”Ja. Vilken tur”, säger kunden.
”Förresten, vad är det i tårtan?”
Konditorn stannar sig i sina
rörelser och vänder blicken som två strålkastare mot kunden.
”Hur då i tårtan?”
”Ja, vad är det för fyllning?”
frågar kunden. Konditorn tittar på honom som om han var en hästfluga i en
exklusiv hummersoppa.
”Vad tror ni egentligen?
Tårtfyllning såklart!”
”Ja, men är det vaniljkräm, eller
hallonkräm?” Nu låter kunden desperat, som om han ber att få sitt liv skonat.
Han fingrar på sin klocka.
”Om ni kan ge er till tåls ett
ögonblick, min herre, så ska jag fråga min kollega. Ni kan ju under tiden
fundera ut vilken tårtspade ni vill att jag använder”, fnyser konditorn och går
in till köket. Kunden ser sin chans och lämnar Elsies konditori.
I Nässjö finns det alltid ett café i
närheten, jag är säker på att han får en tårtbit någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar