Med ryggsäckarna fyllda med vattenflaskor och anteckningsböcker åkte vi ut i det vackra vädret för att skriva poesi från järnåldern. Torsa stenar, ett väldigt gammalt gravfält, var resmålet och där satt vi och sög in atmosfären i en timme. Försökte få kontakt med våra förfäder eller se om vi kunde hitta spår från draken som sades bo där.
Resultatet blev en dikt om folktro och vidskepelse. Ganska kul dessutom, om jag får säga det själv.
Drakguld
Akta dig för natten
Ondskan glimmar
under irrblossens timmar
Akta dig för natten
Min syster gick bort sig i blossande dans
Nu träffar jag henne blott under seans
Se upp för skuggorna
Du slukas till sist
i trollens hemvist
Se upp för skuggorna
Av mor finns endast benrester kvar
sen hon förväxlade trollet med far
Stör ej den sovande
Inget kan släcka hans bränder
Inget rår på hans klor och tänder
Stör ej den sovande
Far hade fest invid drakens rös
så numera är jag föräldralös
Vänta in solen
Lyssna till min sorgsna sång
nattlig vandring gör du bara en gång
Vänta in solen
Men skaffa inte någon onödig skuld
Jag är på flykt sen jag stal drakens guld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar