Fisketuren

För drygt en månad sedan skrev jag om Hans Carstensen, en fenomenal gästföreläsare med galna workshops i att skriva karaktärer och skapa konflikter mellan dem. Hela klassen blommade ut i lycka när han kom tillbaka för fler inspirerande övningar. En av övningarna handlade om gestaltning.

     Vi skulle skriva en scen om Zahra på fisketur med sin pappa. Vi fick några händelser som skulle vara med i vår text: De skulle börja bråka för att Zahra försöker bevisa för pappa att hon kan trolla och scenen skulle sluta med att han trillar i vattnet. I övrigt fick vi fria händer. Jag fann snart att jag skrev en långt mycket djupare historia än jag trodde när jag började.

Fisketuren

”Pappa, kolla! Fiskespöet kommer snart flyga!”

     ”Zahra, sluta nu. Jag är trött.”

     ”Jag kan trolla fram kaffe!”

     ”Hjälp mig lasta ur fikan och fiskegrejerna nu.”

     Zahra är sju år och är en trollkarl. Hon är bara i början av sin karriär och har inte lärt sig alla trollformler än. Hon kan trolla så att mamma blir glad och skrattar. Pappa är svårare, det är som att han är resistent mot magi. Idag har hon ”kvalitetstid” med honom så att han ska känna sig ”tryggare i sin papparoll”, men efter en timme i bilen verkar han mest vara intresserad av sin fika. Zahra är minsann inte så dum för att vara en sjuåring. Trollar hon bara fram lite bullar kommer han bli en glad och trygg pappa.

     ”I burken finns inget mer än en äcklig snigel, men...”

     ”Snälla Zahra!”

     ”Men hokus pokus har den blivit...” Längre hinner hon inte på sin trollformel innan pappa vänder henne ryggen och börjar leta efter en gräsplätt att bre ut picknickfilten på.

     ”Kom och sätt dig nu!”

     ”Pappa, kolla vad jag trollat i burken!”

     ”Ett par bullar, va?” säger han och himlar med ögonen. Han häller upp en kopp kaffe från termosen och andas in ångorna. Han har näsan så djupt ner i koppen att Zahra nästan tror att han ska drunkna. Pappor är knepiga. De kan bli sura för så små saker och har nästan inget tålamod. Bara kaffe och öl hjälper, men öl fick han inte ta med sig trots att han ”kör lika bra på en 3,5:a.” Efter en stund ser han ledsen ut. Zahra tittar honom djupt in i ögonen, som om han är en bok skriven med dålig handstil och hon försöker se vad det står.

     ”Pappa, hur mår du?”

     ”Va? Nä, jag mår väl bra. Det är bara...” Det blir tyst en stund. Hon lägger sin hand på hans panna och gör ett hummande ljud.

     ”Du tänker mörka tankar. Jag ser inte vad...”

     ”Zahra! Snälla, låt mig va!” ryter han. Hon blir rädd och sätter sig ner på filten. Hon fäster blicken på en bulle. Den ser inte alls lika god ut längre.

     ”Kommer du ihåg vilket agn du använde sist vi var och fiskade?” frågar han efter en stunds tystnad. Hon förstår nog att det bara är för att rädda situationen. Egentligen vill han inte att hon ska vara där alls.

     ”Jag behöver inte något agn nu när jag är trollkarl!”

     ”Måste du vara så problematisk, unge!” Zahra blir ledsen, så där säger han alltid när han är trött på henne. Hade mamma varit här hade hon skällt ut honom efter noter och det vet han. När hon gråtande drar sin rutiga tjocktröja över huvudet och går mot bryggan ropar han ”förlåt” efter henne. Det hjälper inte. Hon har hört när pappa och mamma pratat om att skicka henne till en psykolog. Det är snarare pappa som skulle behöva hjälp, han blev helt knäpp när hennes storebror dog. Det var ett år sen nu och hon saknar honom. Om hon bara får mer träning kan hon kanske trolla honom till liv igen. Pappa tror inte att det går, han tror inte på magi alls. Han och Max brukade fiska ihop förr, han älskade att fiska. Nu vill väl pappa att hon ska bli en ny Max. Det funkar inte så.

     Hon sitter på bryggan och är arg, kastar stenar i vattnet. Hur ska hon få honom att förstå att hon visst kan trolla? Hon hör något som prasslar bakom sig. Det är pappa, hon vänder tillbaka blicken mot sjön. Jävla pappa, nu ska han försöka trösta henne genom att gånga en fisk åt henne. Precis som vanligt. Det är allt han tänker på! Hon önskar att han trillade i vattnet och lärde sig en läxa. Kanske finns det en formel för att knuffa ner honom? Vågar hon prova en? Han ler mot henne medan han fäster ett stort äckligt agn på kroken. Hon blänger tillbaka.

     ”Dumma pappa röt, låt honom bli blöt”, säger hon tyst och svänger med handen. Då händer det. Med ett skrik faller pappa i vattnet! Hon ställer sig fort upp och stirrar på honom. Det funkade! Han ligger i vattnet! Men han skulle nog bli rasande om han fick veta att det var hennes verk. Hon kniper ihop munnen och hjälper honom upp. Resten av dagen sitter han på filten, blöt och ledsen. Men nu är det bevisat, hon kan trolla! Nu ska hon fixa så att familjen blir bra igen!